Who does that? - Chapter 7
Harry´s perspektiv:
"She doesn´t want to meet us" Sa Jake och visade upp smset som Vanessa skickat till honom. Jag förstod inte vad som var fel, enligt Jake hade hon varit små sur ända sedan hon fick reda på att jag skulle komma hem. "Do you know where she lives?" "Yeah, just three houses away from you" "In the big white house?" Han nickade som svar och jag tog ner mig jacka från kroken och gick ut genom dörren och hörde hur Jake ropade "Where are you going?" efter mig. Jag svarade honom inte utan började gå mot Vanessas hus. Jag måste få veta varför hon var sur på mig och det här verkade vara det enda sättet. Jag gillade henne och känslan av att hon faktiskt kunde vara sur på mig fick mig att få skuldkänslor. Jag kom fram till Vanessas hus jag drog ett djupt andetag och tröck på ringklockan.
Vanessa´s perspektiv:
Det ringde på dörren och sprang för att öppna, jag fick dock en smärre chock när jag öppnade dörren och möttes utav Harrys klar gröna ögon. "What are you doing here?" Frågade jag och suckade "Why didn´t you want to meet me and Jake?" Åhh, att killar skulle vara så korkade ibland "Maybe I didn´t fell like it.." Sa jag och skulle precis stänga dörren men stoppades av att Harry stoppade in foten i springan. "Come on, I can tell that you´re mad at me. Why?" Jag stönade högt och gav honom en irriterad blick "Are you really that stupid? We allmost kissed at Jakes party and then suddenly you left without telling me anything about it, and you didn´t even say goodbye or sent me a simple text. Who does that?" Sa jag och kände hur ilskan nästan kokade i mig "I´m sorry okey, I lost my phone so I couldn´t text you or anything and I´m sorry that I didn´t say goobye but I thought that you didn´t like me since you ran away when I tried to kiss you and I feelt like an idiot." Jag kunde både se och höra ångesten i hans röst, hans lockiga hår hade blivit lätt ruffsigt utav vinden och hans kinder rosiga utav kylan något som gjorde att han såg sötare ut än vanligt. "I seriously don´t know what to answer on that, I do like you Harry. I just got chocked when you tried to kiss me, I didn´t mean to run away like that" Han stod med händerna i fickorna och stirrade ner i marken "I´d like to give it a chance though" "Give what a chance?" Sa han och mötte min blick "You and I" Ett leende spred sig över hans ansikte och han drog in mig i en kram "I´m sorry Nessa, I really like you. I didn´t mean to hurt you like this" "It´s okey Harry" Sa jag och andades in hans doft "Let me make it up to you by taking you on a date?" Sa han och kollade frågandes på mig. "Sure" "Great I´ll pick you up at six" Sa han och släppte taget om mig och började gå "Where are we going?" ropade jag efter honom "You´ll see" Sa han och fortsatte gå. Det här kanske skulle funka ändå.
Kommentarer, 3stFråga.
I hate that you left without saying goodbye - Chapter 6
Vi gick in i köket där jag hittade en lapp från mamma som sa att hon och mina systrar åkt i väg och shoppat lite. "You and Harry were all over eachother last night" Sa hon och tog en tugga från sin pizza bit. "What do you mean, did we kiss?!" Sa jag oroligt "No nothing like that, more like.. Uhmm you know flirting with eachother." Sa hon tveksamt "Well, we allmost kissed.." "You did what?!!" Halvskrek hon vilket fick mitt huvud att göra ännu ondare "Calm down, I said allmost. I told him that I needed som air and ran out before anything happend." "I swear that he has a crush on you" Sa hon och jag ryckte på axlarna "To bad that he´s leaving today" Fortsatte hon "He´s what?" Sa jag och tittade chockat på Leslie som tog ännu en tugga av sin pizza "He didnt´tell you? He´s leaving for X Factor today. I thought you would be the first one that he would say goodbye to" Sa hon och mötte min besvikna blick "Apparently not" Sa jag och suckade.
Jag kunde inte låta bli att känna mig en gnutta besviken, Harry och jag var trots allt väldigt bra kompisar kanske mer därtill om han inte varit tvungen att åka till London för X Factor. Jag och Leslie bestämde oss för att ha en tjejkväll hemma hos mig för att kolla på när killarna skulle uppträda. Dagarna gick och jag hade fortfarande inte hört något från Harry inte ens ett litet sms. Jag och Les satt hemma hos mig i vardagsrummet uppladdat med en hel del godis, popcorn och läsk. "Have you ever heard Harry sing?" Frågade jag Leslie "A few times, he´s really good" Jag nickade som svar och det var nu killarnas tur att gå upp på scen. Jag såg Harry och jag kände hur det pirrade till i magen, jag hatade att jag faktiskt hade börjat gilla killen och sen bara drar han utan att ens säga hejdå. Han hade sårat mig men det hindrade mig inte från att tänka på honom dygnet runt. Liam tog den första tonen ur låten och en rysning spred sig i min kropp, dem va ryskigt bra! Både jag och Les satt med munnarna halvöppna "Ohmygod!" Sa Leslie "They were so good" fortsatte jag Leslies mening. Jag bestämde mig för att skicka iväg ett sms till Harry för att berätta hur duktiga dem var, men inget svar. Han kanske var upptagen och skulle svara senare, tänkte jag för mig själv. Men inte ens när jag och Les skulle gå och lägga oss hade jag fått ett svar, jag visste att han var en player. Men jag hade inte förväntat mig något sånt här.
Snart så..
Keep calm and party hard - Chapter 5
När vi kom hem till Jake var festen redan i full gång, och man kunde se på engång att vissa redan att fått i sig en hel del alkohol. "Nessa, Les, you came!" Sa Jake och kom emot oss för att ge oss en varsin kram "Ofcourse we did!" sa jag och krokade min arm i Leslies "Well the drinks are in the kitchen, so just have your selves" Sa han och gick vidare för att hälsa på några andra som kom in genom dörren. Jag och Leslie gick in i köket för att ta en varsin cider, jag hade dock bestämt mig för att inte dricka så mycket iallafall inte så att jag blev full. "Well hello there cutie" Hörde jag någon säga bakom mig och jag vände mig snabbt om "Harry, hi!" Sa jag och gav honom en kram. Jag och Harry hade blivit rätt bra kompisar eftersom både han och jag var kompis med Jake. "I´ll go and dance, are you coming with me" Frågade Leslie och kollande frågandes på mig "Yes we are, come on!" Sa Harry och drog med mig ut på dansgolvet. Thank god att jag faktiskt var rätt bra på att dansa annars hade jag nog skämt ut mig just nu.
Nästa låt började spelas och jag hörde med en gång att det var en tryckare som var på gång, jag började gå mot soffan när jag kände en stark hand grabba tag i min handled. Harry drog in mig i sin famn och jag la armarna om hans nacke och vi började vagga fram och tillbaks. "You look beautiful tonight" Sa han och jag kände en rodnad sprida sig i mitt ansikte "And you sure do know how to make a girl blush" Sa jag och kollade in i hans gröna ögon. "They don´t call me prince Charmi for nothing" Sa han och blinkade med ena ögat. Jag log mot honom och märkte hur hans ansikte närmade sig mitt. "I-I need some air." Sa jag och skyndade mig ut och satte mig i en utav solstolarna. "You know it´s freezing out here, right?" Hörde jag Harry säga bakom mig. "I don´t think so" Sa jag lite nonchalant. "You have goosebumps on your arms" Sa han frågande och jag huttarde till. "Come on, come with me in and we can take something more to drink?" Sa han och sträckte fram handen för att hjälpa mig upp ur solstolen. "Okey.." Sa jag och tog tag i hans hand och han drog med mig in till köket och gav mig en ny cider. "Thanks" Sa jag och hoppade upp och satte mig på diskbänken. Samtidigt hörde vi hur några kom in i köket skrattandes och jag vände ditt min blick.
Förlåt för den halvtaskiga uppdateringen den här veckan, men jag jag har haft rätt mycket i skolan. Men eftersom jag var hemma idag tog jag mig tid att skriva ett kapitel åt er. Hope you enjoy it!
Mr. Badboy - Chapter 4
Efter kvarsittningen hade jag skyndat mig ut från skolan för att komma hem så fort som möjligt och eftersom skolbussen åkt för länge sedan hade jag blivit tvungen att gå hem och till min otur hade det börjat regna precis när jag klivit utanför dörren. Jag drog tröjan tätare kring mig och huttrade till samtidigt som jag började gå. Efter att jag gått cirka hundra meter saktade en svart bil med tonade rutor in bredvid mig personen som satt i bilen hissade ned rutan "Do you want me to give you a ride?" Leslie, min räddare tänkte jag för mig själv. Jag svarade inte utan öppnade snabbt bildörren för att omslutas av värmen. "Thank you Leslie, you´re a lifesaver!" sa jag och hon började skratta.
"Do you want to come with me in?" frågade jag Leslie när hon stannat bilen utanför mitt hus. "Yeah, sure!" Sa hon och vi hoppade ur bilen och började springa mot huset för att undvika regnet. "Oh there you are" Sa mamma när jag och Leslie kommit in i köket för att ta något att äta. Jag kollade på Leslie för att se hennes reaktion om hon visste vem min mamma var eller inte. "I was just going out, but I left money up in your room if you wanted to order pizza and Michelle is with Ash at Ashleys boyfriends house" sa mamma och gav mig en puss på kinden innan hon skyndade sig ut ur huset. "Oh-my-god!" sa Leslie och satte sig ned på en av stolarna vid köksön. "You did not tell me that your mum was Eva Longoria!" "You didn´t ask." Sa jag och krattade åt hennes min. "Well it´s not everyday my friends mum is a celebrity" "I just didn´t want people to be friends with me because of my mum, but you doesn´t seem like one of those persons so now you know." Sa jag och Leslie log. "I would never do a such thing like that." Sa hon "Yeah I know that, but can you promise me not to tell anyone else?" "I promise!"
Det kändes bra att Leslie visste om det här nu, jag hade inget att dölja för henne längre. Jag kände på mig att jag och hon skulle bli riktigt bra kompisar eftersom hon var en riktigt härligt person. Samma extremt dåliga humor som mig, omtänksam, snäll, allt man kunde begära en kompis att vara.
Music is what we share - Chapter 3
Jag började sakta gå mot ingången där jag möttes utav ett fler tal blickar, jag bad till gud att ingen skulle känna igen mig eller sett min mamma. Jag började gå mot rektorns kontor där jag fick allt från en karta över skolan, vart mitt skåp låg, ett schema osv. Jag gick mot mitt skåp för att slänga in väskan och för att hämta ut böckerna jag skulle behöva, So var det som stod först på schemat.
Med en suck slängde jag mig ner på sängen, till min otur hade jag haft de flesta lektionerna med Harry och då hela tiden märkt hur han satt och stirra på mig. Leslie hade hela dagen tjatat om "Guuud vad Harry stirrar på dig, jag lovar att han tycker du är grymt snygg" hon hade även sagt att han var lite utav en player precis som jag trodde. Engligt henne så var han extremt flörtig av sig och att han lätt skulle kunna få vilken tjej som helst på fall. Phhff, om det är det han håller på med ska jag allt bevisa honom fel!
Jag gick in i min WIC där jag tycktes ha sett min gitarr, precis som jag trodde stod den där i hörnet. Jag tog med mig den ut i sovrummet och satte mig i sängen och började spela lite smått. Musik var något som jag och pappa hade delat, han hade lärt mig allt jag kunde. Hur man läser noter, att spela både gitarr och piano. Han hade alltid sagt att jag skulle bli något stort bara jag vågade tro på mig själv men det var något som alltid hade hindrat mig, och det var min scenskräck. Jag hatade att stå inför folk och sjunga, det var det värsta jag visste. Den ända jag kunde sjunga inför det var min pappa, men en gång var ett undantag och det var på pappas begravning.
"Dinner´s ready!" Ropade mamma från nedervåningen och jag skyndade mig nerför trappan och slog mig ned vid middagsbordet. "So how was your first day in school Nessa?" Frågade mamma när alla hade satt sig tillrätta vid bordet. "Good" Sa jag och log "Did you meet any new friends? "Yeah I meet this really nice girl called Leslie". Vi fortsatte prata om skolan och vad Michelle gjort på förskolan innan jag gick upp på rummet och startade datorn.
Jag gick in på Twitter, jag hade rätt många nya följare bland annat Leslie men även några andra från min klass men det var just en som fångade min blick. Harry hade börjat följa mig, jag klickade mig in på hans profil och såg att han hade väldigt många följare. Troligen på grund av X Factor. Jag stängde ner datorn efter någon timme och kollat på klockan. Klockan visade halv tio och jag bestämde mig för att duscha och sedan gå och lägga mig.
Detta var ett litet tråkigt mellan kapitel, men det kommer behövas lite sådana innan novellen kommer igång. Och vem av killarna tror ni att novellen kommer handla om? Det handlar om Harry för tillfället, men man vet ju aldrig vad jag kan hitta på sen för alla killarna kommer nämligen vara med i novellen. Och ett stort tack till er få som kommenterat, jag blir verkligen jätte glad när jag får sådana kommentarer. Jag ska se om jag får upp något mer kapitel idag troligen ikväll isåna fall. Kram på er så länge!
The new girl - Chapter 2
Jag stängde dörren till badrummet och slog mig ner på stolen som stod vid det vita skrivbordet och startade min dator. Sekunden därpå slängde min dörr upp och min älskade lillasyster Michelle kom inspringande. “Nessa, I’v missed you!” Sa hon och hoppade upp i mitt knät. “I’ve missed you to cutie!” Sa jag och kramade om henne samt gav henne en puss på kinden vilket fick henne att skratta. “Dinner is ready!” Ropade mamma från nere våningen. “ Come on Michelle let’s go and eat, I’m starving.” “Yeah, me to.” Sa hon och tog tag i min hand och började dra med mig ner för trappan.
"Welcome to our new home Nessa" sa min storasyster Ashley när jag och Michelle kommit in i köket. " Thanks Ash" sa jag och gav henne en irriterad blick, även om jag tyckte huset var fint betydde det inte att jag var nöjd med situationen. Jag slog mig ned vid bordet och hög in på maten, jag hade inte ätit något sedan jag lämnade flygplatsen i LA så jag var rätt hungrig vid det här laget och underbar som min mamma är så hade hon lagat min och mina systrars favorit rätt, tacos. "So what do you girls think about England so far?" frågade mamma glatt. "So far so great" sa Ash och log mot mamma. "I love it because the pool we have here is much bigger then the one in our last house" sa Michelle vilket fick resten av oss att skratta. "And what about you Nessa?" sa mamma. Jag röck på axlarna samtidigt som jag mötte min systers blick som sa något i stil med "Säg något snällt nu så hon inte blir ledsen". "I mean I haven't seen that much of Holmes Chapel yet but the house looks great and it seems lika a nice neighborhood" fortsatte jag, jag mötte mammas blick för att se om hon verkade nöjd med svaret jag nyss gett henne och medtanke på att hon log måste hon ha blivit nöjd. "And oh Nessa, you´re starting school tomorrow" "Okey, where?" "Just 15 minutes away I think and since it´s your first day, I can drive you if you want to?" "sure". Vi fortsatte att små prata lite innan jag tackade för maten och gick tillbaks till mitt rum för att hoppa in i duschen och sedan gå och sova, jag hade inte kunnat sova på flyget hit så jag var rätt trött vid det här laget. Jag drog på mig en av mina sov t-shirts och kröp ner i sängen och somnade nästan med en gång.
*PIIIIP PIIP* Det höga ljudet från väckarklockan gjorde så att jag satte mig upp med ett ryck. Idag var första dagen i min nya skola och konstigt nog kände jag mig inte ett dugg nervös. Men det var en sak som bekymrade mig en aning och det var att min mamma skulle köra mig till skolan. Det är inte så att jag skäms över henne utan tvärt om, jag är jätte stolt över att ha henne som min mamma men jag var rädd att om dem fick reda på att min mamma var självaste Eva Longoria så skulle dem bara vilja bli vän med mig för att få ta del av mammas kändisskap. Det hade hänt mig en gång tidigare med min så kallade vän Anna fast hon försökte mest förstöra för min mamma och mig. Hon fick mig att göra saker jag inte är speciellt stolt över vilket min mamma drabbades av, alla skvallertidningars första sidor var täckta med hur dåligt min mamma uppfostrat mig. På den tiden var jag dock mer lätt manipulerad och vågade inte säga emot. Min pappa hade nämligen nyss gått bort och jag visste knappt vad som var rätt eller fel, jag ville bara slippe tänka på min pappa.
Jag kravlade mig ur sängen och gick bort mot mitt fönster för att dra upp rullgardinen och till min förvåning var det faktiskt sol ute idag med. Jag gick in till min WIC och tog fram ett par jeans short, ett vit linne och en slapp cardigan sedan gick jag bort mot mitt badrum för att skölja av mitt ansikte och sedan kletade jag på lite mascara på ögonfransarna. Jag gick nerför trappan och började gå mot köket där jag möttes utav en ljuvlig doft, mammas hemgjorda pannkakor. "Goodmorning sweeitie, are you excited for today?" "a little bit maybe" sa jag medans jag lassade upp några pannkakor på min tallrik och började äta. När jag ätit upp min frukost skyndade jag mig upp till badrummet för att borsta tänderna för att sedan sätta mig i mammas bil och åka mot skolan.
Som mamma sagt tog det ungefär 15 minuter att åka till skolan, bilen saktade in framför en rätt så stor byggnad och jag blev genast rädd att någon skulle få syn på min mamma. "Do you want me to follow you in?" sa mamma och fick mig att väckas ur mina tankar "mum I´m not a little kid, I´ll be fine" "Oh okey, well have a good day sweetie" "bye!" sa jag och hoppade ur bilen. Jag började sakta gå mot ingången där jag möttes utav ett fler tal blickar, jag bad till gud att ingen skulle känna igen mig eller sett min mamma. Jag började gå mot rektorns kontor där jag fick allt från en karta över skolan, vart mitt skåp låg, ett schema osv. Jag gick mot mitt skåp för att slänga in väskan och för att hämta ut böckerna jag skulle behöva, So var det som stod först på schemat.
Welcome to England! - Chapter 1
"Ladies and gentlemens we have now arrived in England, we hope you've had a nice trip and thank you for flying with British Airlines."
Jag suckade högt för mig själv medans jag tog ut mina hörlurar ur öronen. Jag kunde inte förstå hur jag kunde gått med på att flytta till gråa trista England. Jag hade stretat emot en hel del när mamma föreslagit det, men jag förstod att hon ville komma undan arbetet och stressen ett tag. Min mamma är nämligen en känd skådespelare, Eva Longoria. Låter namnet bekant? När hon spelat in den sista säsongen av Desperate Housewives ville mamma inget annat än att slippa all paparazzi och arbete ett tag, så utan att berätta något för mig eller mina systrar hittade hon ett litet, eller ja ett rätt så stort hus i Holmes Chapel.
Jag började sakta gå mot utgången på flygplatsen, jag hade inte behövt ha med mig någon väska eftersom min mamma och systrar tagit med sig alla kläder och möbler när dom åkte ner till England en dag innan mig för att gör i ordning huset. Jag tog upp min mobil för att kolla vad klockan var samtidigt som jag rundade hörnet precis innan utgången, jag hann bara kolla upp en snabbis för att se en kille komma rakt emot mig och gick in i mig. "Watch it!" Röt jag till, jag såg hur killen flinade "Sorry" Sa han och blinkade med ena ögat innan han fortsatte att gå. "Jerk.." muttrade jag ilsket för mig själv medans jag rättade till min tröja och gick ut genom dörren.
Jag ångrade genast mitt klädval när kommit ut genom dörren, det var riktigt varmt ute! Visst det var ju sommar men från vad jag hade hört om England regnade det jämnt och ständigt här, men tydligen inte. Jag vinkade till mig en taxi och sa snabbt adressen till chauffören innan jag lutade mig tillbacks i sätet. Jag undrade hur huset mamma köpt skulle se ut, min mamma hade alltid varit lite over the top så jag slår vad om att huset hon köpt här i England skulle vara tio gånger värre än det vi hade haft i LA. Efter en cirka en timmes lång bilfärd saktade taxin in framför ett hus, ”Wow” sa jag lågt för mig själv. Huset var enormt! ”We´re here miss” sa taxichauffören, jag betalade honom och klev ur bilen. Precis då klev min mamma ur huset med världens största leende på läpparna hon såg riktigt glad, gladare än vad hon gjort på länge.
“Hey sweetie!” Sa hon och drog in mig i en kram som bara min mamma kunde ge mig. Jag drog in hennes doft genom näsan, hon luktade som vanligt en blandning mellan blommor och vanilj. Jag, min mamma och mina systrar stod varandra väldigt nära så att vara borta från dem en dag var riktigt jobbigt. “Come on, let me show you around!” Sa mamma och drog med mig mot husets ingång. “So here‘s the livingroom, and over there‘s the kitchen an Newt to that.” “Mum, calm down!” Sa jag samtidigt som jag skrattade åt hur överdrivet exalterad min mamma var. Hon skrattade lite “ Sorry Vanessa, I‘m just so happy right now. This really feels like it was the right decision for us, ever since we arrived here in England yesterday I‘ve felt so happy!” Jag log som svar när mamma helt plötsligt stannade till. “I have to show you your room!” Sa hon och började gå uppför trappan med mig i släptåg. Hon stannade utanför en vit dörr som hon öppnade. Min mun åkte bokstavligen ner till golvet, rummet var riktigt fint inrett! “Wow mum, it‘s really pretty!” “You think? I Wasn´t sure that you would like it. But you can look around the rest of the house, your sisters should be home any second now” Sa hon innan hon försvann ut genom dörren.
Jag slog mig ner på den breda sängen som stod i mitten utav rummet och beundrade de vita vägarna, sänghimlen, ja hela rummet som var helt fantastiskt! Det enda som verkade saknas var en garderob, jag kollade mig bekymrat runt i rummet när min blick fastnade på två dörrar. Jag öppnade sakta en utav dörrarna och precis som jag hoppats fanns där inne en walk in closet, min mamma var verkligen den bästa! Hon hade redan hängt upp och vikt alla mina kläder, och det var en hel del kläder jag hade. Jag gick ut ur min WIC och öppnade den andra dörren och där inne befanns sig mitt alldeles egna badrum. Jag stängde dörren till badrummet och slog mig ner på stolen som stod vid det vita skrivbordet och startade min dator. Sekunden därpå slängde min dörr upp och min älskade lillasyster Michelle kom inspringande. “Nessa, I’v missed you!” Sa hon och hoppade upp i mitt knät. “I’ve missed you to cutie!” Sa jag och kramade om henne samt gav henne en puss på kinden vilket fick henne att skratta. “Dinner is ready!” Ropade mamma från nere våningen. “ Come on Michelle let’s go and eat, I’m starving.” “Yeah, me to.” Sa hon och tog tag i min hand och började dra med mig ner för trappan.
