Det hade nu gått ungefär fem veckor sedan Harry åkt. Ja, jag hade räknat och sett alla avsnitt. För varje gång jag såg honom och killarna uppträda saknade jag honom mer och mer, något jag hatade mig själv för. Han hade fortfarande inte hört av sig och jag hade försökt att ignorera saknaden så mycket som möjligt. Enligt Jake skulle Harry komma hem idag för att hälsa på sin familj under två dagar, Jake hade frågat om jag ville vara med honom när han träffade Harry men det var inget jag hade lust med. Jag var djupt sårad och jag hade inga planer på att prata med honom igen och det hoppades jag att han själv insåg. Den enda som visste om hur mycket jag saknade Harry var Leslie, hon försökte varje dag få mig att tänka på annat. Jag var riktigt glad att jag träffat Les hon kunde veta hur jag mådde utan att fråga, och hon visste exakt hur jag skulle muntras upp. Min mobil plingade till och jag hade fått ett nytt sms av Jake "Harry´s home now, are you sure you don´t want to meet us? He has missed you." Pffh skitsnack, hade han saknat mig hade han åtminstonde hört av sig. "Believe me, I´ll be fine. But thanks for asking." Skrev jag som svar och skickade. 

Harry´s perspektiv:
"She doesn´t want to meet us" Sa Jake och visade upp smset som Vanessa skickat till honom. Jag förstod inte vad som var fel, enligt Jake hade hon varit små sur ända sedan hon fick reda på att jag skulle komma hem. "Do you know where she lives?" "Yeah, just three houses away from you" "In the big white house?" Han nickade som svar och jag tog ner mig jacka från kroken och gick ut genom dörren och hörde hur Jake ropade "Where are you going?" efter mig. Jag svarade honom inte utan började gå mot Vanessas hus. Jag måste få veta varför hon var sur på mig och det här verkade vara det enda sättet. Jag gillade henne och känslan av att hon faktiskt kunde vara sur på mig fick mig att få skuldkänslor. Jag kom fram till Vanessas hus jag drog ett djupt andetag och tröck på ringklockan.

Vanessa´s perspektiv:
Det ringde på dörren och sprang för att öppna, jag fick dock en smärre chock när jag öppnade dörren och möttes utav Harrys klar gröna ögon. "What are you doing here?" Frågade jag och suckade "Why didn´t you want to meet me and Jake?" Åhh, att killar skulle vara så korkade ibland "Maybe I didn´t fell like it.." Sa jag och skulle precis stänga dörren men stoppades av att Harry stoppade in foten i springan. "Come on, I can tell that you´re mad at me. Why?" Jag stönade högt och gav honom en irriterad blick "Are you really that stupid? We allmost kissed at Jakes party and then suddenly you left without telling me anything about it, and you didn´t even say goodbye or sent me a simple text. Who does that?" Sa jag och kände hur ilskan nästan kokade i mig "I´m sorry okey, I lost my phone so I couldn´t text you or anything and I´m sorry that I didn´t say goobye but I thought that you didn´t like me since you ran away when I tried to kiss you and I feelt like an idiot." Jag kunde både se och höra ångesten i hans röst, hans lockiga hår hade blivit lätt ruffsigt utav vinden och hans kinder rosiga utav kylan något som gjorde att han såg sötare ut än vanligt. "I seriously don´t know what to answer on that, I do like you Harry. I just got chocked when you tried to kiss me, I didn´t mean to run away like that" Han stod med händerna i fickorna och stirrade ner i marken "I´d like to give it a chance though" "Give what a chance?" Sa han och mötte min blick "You and I" Ett leende spred sig över hans ansikte och han drog in mig i en kram "I´m sorry Nessa, I really like you. I didn´t mean to hurt you like this" "It´s okey Harry" Sa jag och andades in hans doft "Let me make it up to you by taking you on a date?" Sa han och kollade frågandes på mig. "Sure" "Great I´ll pick you up at six" Sa han och släppte taget om mig och började gå "Where are we going?" ropade jag efter honom "You´ll see" Sa han och fortsatte gå. Det här kanske skulle funka ändå.