Känslan av att stå på scen är obeskrivlig. Adrenalinet som pumpar, att få göra det man älskar och samtidgt göra sina fans glada, lyckan man känner när klivit av scen och få höra hur bra man gjorde ifrån sig. Jag älskade det helt enkelt! Jag stod framför spegeln i min loge och log åt mig själv, adrenalinet satt fortfarande kvar i kroppen och jag nästintill bubblade utav glädje. Kvällens uppträdande hade varit underbart, fansen hade varit som galna vissa hade till och med försökt ta sig upp på scen men blivit stoppade av alla säkerhetsvakter som befann sig inne i arenan. Jag satte upp mitt lockiga bruna hår i en tofs och tog tag i min väska för att sedan gå ut ur logen till min manager Melanie. "You did great tonight sweetie!" Sa hon och kramade om mig med en sån där moderlig kram, Mel hade blivit lite som en andra mamma för mig eftersom hon alltid befann sig runt om mig dygnet runt och gav mig tips och råd. "Thanks Mel, it was awsome. I mean the crowd was insane!" Sa jag och nästan hoppade av extas. "Calm down" Sa hon och skrattade åt mig "The car is waiting outside for you" Fortsatte hon sedan och jag nickade "Okey, see you tomorrow!" Sa jag och gav henne en snabb kram och sprang ut till bilen. 

 

Dagen där på vaknade jag utav alarmet som tjöt, jag hade något viktigt möte med Mel idag som jag var tvungen att komma i tid till. Att komma i tid hade aldrig varit min starka sida eftersom jag älskade att ligga och lata mig i sängen på mornarna, men idag hade jag bestämt mig för att anstränga mig lite extra. Jag gick med släpande steg mot badrummet för att ta mig en snabb dusch för att vakna till liv. Jag klev ur duschen och drog på mig ett par tighta jeans, ett vit linne, en grå cardigan och till det några armband. Håret lätt jag vara eftersom det var naturligt lockig brukade det se rätt bra ut av sig själv. Var det något jag ogillade med kändisskapet var det nog att jag alltid var tvungen att vara snyggt klädd och försöka se bra ut. Hade jag kunnat så hade jag bara dragit på mig ett par mjukis byxor och en pösig tröja, men det hade Mel sagt var oacceptabelt. Jag skrattade för mig själv och gick ner till köket för att ta mig något att äta. Fruktsallad, perfekt! Det var också en annan grej, även om jag älskade att äta nyttigt så älskade jag godis som vilken annan tonåring som helst. Men för att inte växa ur scenkläderna var jag tvungen att hålla mig i form. Jag åt upp frukosten och skyndade mig ut till bilen.

Jag kom fram i tid, till och med tio minuter för tidigt något som var ovanligt för att vara mig. "Are you sick?" Sa Mel med ett leende på läpparna när jag klev innanför dörren "No?" Sa jag frågande och gav henne en kram och satte mig ner på en utav stolarna som stod runt om bordet mötet troligtvis skulle hållas vid. "Something's got to be wrong, you're never this early?" Sa hon och skrattade medans hon räckte mig en kaffekopp. "Ha-ha" Sa jag och lipade åt henne "You said this meeting were important so I thought I was going to be on time" Fortsatte jag sedan. "Why don't you think like that all the time?" Sa hon sarkastiskt och himlade med ögonen. "Don't feel like it" Sa jag med ett flin och ryckte på axlarna. Tio minuter hade snabbt gått förbi men mötet hade ändå inte börjat "Mel, why don't we just start the meeting?" Sa jag och suckade samtidigt som jag la huvudet på bordet "Any minute now, we just have to wait for some people" Sa hon och strök mig över ryggen "What people?" Sa jag och kollade skeptiskt på henne. Sekunden där på kom fem unga killar i min ålder och en lite äldre man runt 30-40 års åldern inrusande. "Sorry we're late, we had to stop and get the lads some breakfast" Sa den äldre killen som troligtvis måste varit dem andras manager. "It's okey, have a seat!" Sa Mel och log mot dem och jag kollade frågandes på henne. Jag kände igen killarna, men jag kunde inte sätta fingret på vart jag sett dem förut.

"Aly, this is Niall, Louis, Harry, Zayn and Liam" Sa Mel och pekade ut vem av dem som var vem "You have heard about One Direction, right?" Fortsatte hon och log mot mig, One Direction? Världens största pojkband och jag kände inte igen dem? Shit vad dum jag kände mig. "Of course!" Sa jag och nickade. Pinsamt. Jag kände mig rätt utstirrad, killarna satt och granskade mig från topp till tå och jag kände hur mina kinder blossade upp. "They have asked you if you want to join them on their American tour?" Dem hade vadå? "Wait, what?" Sa jag chockat. "We thought since you're big here in the Us it would be great if you joined them because that might attract some of your fans to!" Sa Mel entusiastiskt. Jag satt där som ett frågetecken, skulle dem försöka sno mina fans? "You mean so they can steal my fans?" Sa jag irriterat "Aly!" Sa Mel och höjde rösten åt mig "No not like that" Sa deras manager "It'll be good for both of you, the boys fans might start liking you and your fans might start liking them too" Fortsatte han. Jag kollade skeptiskt på killarna och suckade "Okey, I'll do it!" Sa jag sen och killarna började göra high fives med varandra. Jag gillade inte själv ideén, men som deras manager sa jag skulle tjäna på det.

---

Ett långt första kapitel, hoppas ni gillar't. Kommentera gärna vad ni tycker, och sprid bloggen!