Jag kände mig rätt utstirrad, killarna satt och granskade mig från topp till tå och jag kände hur mina kinder blossade upp. "They have asked you if you want to join them on their American tour?" Dem hade vadå? "Wait, what?" Sa jag chockat. "We thought since you're big here in the Us it would be great if you joined them because that might attract some of your fans to!" Sa Mel entusiastiskt. Jag satt där som ett frågetecken, skulle dem försöka sno mina fans? "You mean so they can steal my fans?" Sa jag irriterat "Aly!" Sa Mel och höjde rösten åt mig "No not like that" Sa deras manager "It'll be good for both of you, the boys fans might start liking you and your fans might start liking them too" Fortsatte han. Jag kollade skeptiskt på killarna och suckade "Okey, I'll do it!" Sa jag sen och killarna började göra high fives med varandra. Jag gillade inte själv ideén, men som deras manager sa jag skulle tjäna på det.

---

Fredags morgon, ingen vanlig morgon dock. Idag var den första dagen på turnen och jag var faktiskt riktigt nervös för ovanlighetens skull. Jag tror inte det berode på att jag skulle stå på scen inför tusentals människor, det var något jag vant mig vid och den nervösiteten brukar inte dyka upp förns minuten innan man ska upp på scenen. Nej jag tror denna nervösitet berode på att jag skulle tillbringa fyra månader med ett utav världens största pojkband. Vi hade inte hunnit umgås speciellt mycket förutom på möten angående turnen. Mitt schema är väldigt hektiskt så jag har till och med varit tvungen att ha separata repitioner.

 

Med en suck gick jag in i badrummet för att borsta tänderna. Allt var redan packat och klart, snart skulle turnébussen stå utanför mitt hus redo för att hämta upp mig och mina fem överdrivet stora resväskor fullpropade med kläder. Mel hade sagt åt mig att inte packa så mycket eftersom jag antagligen skulle shoppa mer under resans gång men jag hade övertygat henne om att allt jag hade med mig i väskorna var absolut nödvändiga. 

Jag hörde en stark tuta utifrån huset vilket signalerade att turnébussen var här. Jag sköljde ur munnen, tog med mig mobilen och sprang ut där min familj samt Mel stod medans en man i 40-års ålderna höll på att lasta ombord mina väskor. "Take care now sweetheart" sa pappa och gav mig en varm kram "I will dad" sa jag och log. Mamma stod och log mot mig med tårar i ögonen, hon var väll lite utav familjens drmaqueen skulle man kunna säga "Mum" sa jag och skrattade lite medans hennes famn omslöt mig "I will miss you so much!" sa hon och försökte dölja gråten i rösten "I´ll miss you too, but there´s no need to cry. I´ll be fine, I´ve done this before you know?" Sa jag och log "And I still get this sad everytime you leave" sa hon och gav mig ett moderligt leende. "We have to go now guys" sa Mel lite stressat. "I´ll call you tonight" sa jag till mina föräldrar och gav dem en kram innan jag och Mel klev på bussen.

 

"Where´s the boys?" sa jag och slog mig ned i en utav sofforna på bussen. "We´re meeting them halfway when we´re stoping to get some food" sa hon fullt koncentrerad på att svara ett av hennes mejl "Oh, okey" sa jag lite tyst. "You didn´t actually think that you were sharing bus with the boys?" sa hon kollade på mig med ett hån leende "Of course not!" sa jag och fnös "Good, I don´t want any funny business" sa hon nu en aning allvarligare "Gotcha!" sa jag och blinkade med ena ögat vilket fick Mel att skratta. Sanningen var att jag faktiskt trott att jag skulle dela buss med killarna. En aning dum kände jag mig, inte en chans att vi hade fått plats åtta personer på den här bussen! Eller jo, kanske den var ju rätt stor. Ett stort sovrum, ett stort badrum, kök, vardagsrum/kök, ett lite mindre sovrum samt en liten studio allra längst bak i bussen. Studio var något jag hade krävt eftersom jag lätt får kikar där jag kommer på en grym låt eller melodi till en låt. Jag var dock glad att jag slapp sova med killarna, mitt morgon utseende var inte direkt en dröm.

 

Klockan var bara 5 på morgonen och eftersom jag är väldigt morgontrött bestämde jag mig för att gå och lägga mig längst bak i bussen. Eftersom vad som kändes fem minuter senare, men var snarare tre timmar senare väcktes jag utav massa prat utanför min sovrumsdörr, irriterat satte jag mig upp och jag gick för att öppna dörren för att se vad det var som hände utanför. "What´s going on" sa jag och mötes av en chock på killarna som stod och kollade på mig med roade blickar "out here.." fortsatte jag min mening men en aning tystare.

Känslan av att stå på scen är obeskrivlig. Adrenalinet som pumpar, att få göra det man älskar och samtidgt göra sina fans glada, lyckan man känner när klivit av scen och få höra hur bra man gjorde ifrån sig. Jag älskade det helt enkelt! Jag stod framför spegeln i min loge och log åt mig själv, adrenalinet satt fortfarande kvar i kroppen och jag nästintill bubblade utav glädje. Kvällens uppträdande hade varit underbart, fansen hade varit som galna vissa hade till och med försökt ta sig upp på scen men blivit stoppade av alla säkerhetsvakter som befann sig inne i arenan. Jag satte upp mitt lockiga bruna hår i en tofs och tog tag i min väska för att sedan gå ut ur logen till min manager Melanie. "You did great tonight sweetie!" Sa hon och kramade om mig med en sån där moderlig kram, Mel hade blivit lite som en andra mamma för mig eftersom hon alltid befann sig runt om mig dygnet runt och gav mig tips och råd. "Thanks Mel, it was awsome. I mean the crowd was insane!" Sa jag och nästan hoppade av extas. "Calm down" Sa hon och skrattade åt mig "The car is waiting outside for you" Fortsatte hon sedan och jag nickade "Okey, see you tomorrow!" Sa jag och gav henne en snabb kram och sprang ut till bilen. 

 

Dagen där på vaknade jag utav alarmet som tjöt, jag hade något viktigt möte med Mel idag som jag var tvungen att komma i tid till. Att komma i tid hade aldrig varit min starka sida eftersom jag älskade att ligga och lata mig i sängen på mornarna, men idag hade jag bestämt mig för att anstränga mig lite extra. Jag gick med släpande steg mot badrummet för att ta mig en snabb dusch för att vakna till liv. Jag klev ur duschen och drog på mig ett par tighta jeans, ett vit linne, en grå cardigan och till det några armband. Håret lätt jag vara eftersom det var naturligt lockig brukade det se rätt bra ut av sig själv. Var det något jag ogillade med kändisskapet var det nog att jag alltid var tvungen att vara snyggt klädd och försöka se bra ut. Hade jag kunnat så hade jag bara dragit på mig ett par mjukis byxor och en pösig tröja, men det hade Mel sagt var oacceptabelt. Jag skrattade för mig själv och gick ner till köket för att ta mig något att äta. Fruktsallad, perfekt! Det var också en annan grej, även om jag älskade att äta nyttigt så älskade jag godis som vilken annan tonåring som helst. Men för att inte växa ur scenkläderna var jag tvungen att hålla mig i form. Jag åt upp frukosten och skyndade mig ut till bilen.

Jag kom fram i tid, till och med tio minuter för tidigt något som var ovanligt för att vara mig. "Are you sick?" Sa Mel med ett leende på läpparna när jag klev innanför dörren "No?" Sa jag frågande och gav henne en kram och satte mig ner på en utav stolarna som stod runt om bordet mötet troligtvis skulle hållas vid. "Something's got to be wrong, you're never this early?" Sa hon och skrattade medans hon räckte mig en kaffekopp. "Ha-ha" Sa jag och lipade åt henne "You said this meeting were important so I thought I was going to be on time" Fortsatte jag sedan. "Why don't you think like that all the time?" Sa hon sarkastiskt och himlade med ögonen. "Don't feel like it" Sa jag med ett flin och ryckte på axlarna. Tio minuter hade snabbt gått förbi men mötet hade ändå inte börjat "Mel, why don't we just start the meeting?" Sa jag och suckade samtidigt som jag la huvudet på bordet "Any minute now, we just have to wait for some people" Sa hon och strök mig över ryggen "What people?" Sa jag och kollade skeptiskt på henne. Sekunden där på kom fem unga killar i min ålder och en lite äldre man runt 30-40 års åldern inrusande. "Sorry we're late, we had to stop and get the lads some breakfast" Sa den äldre killen som troligtvis måste varit dem andras manager. "It's okey, have a seat!" Sa Mel och log mot dem och jag kollade frågandes på henne. Jag kände igen killarna, men jag kunde inte sätta fingret på vart jag sett dem förut.

"Aly, this is Niall, Louis, Harry, Zayn and Liam" Sa Mel och pekade ut vem av dem som var vem "You have heard about One Direction, right?" Fortsatte hon och log mot mig, One Direction? Världens största pojkband och jag kände inte igen dem? Shit vad dum jag kände mig. "Of course!" Sa jag och nickade. Pinsamt. Jag kände mig rätt utstirrad, killarna satt och granskade mig från topp till tå och jag kände hur mina kinder blossade upp. "They have asked you if you want to join them on their American tour?" Dem hade vadå? "Wait, what?" Sa jag chockat. "We thought since you're big here in the Us it would be great if you joined them because that might attract some of your fans to!" Sa Mel entusiastiskt. Jag satt där som ett frågetecken, skulle dem försöka sno mina fans? "You mean so they can steal my fans?" Sa jag irriterat "Aly!" Sa Mel och höjde rösten åt mig "No not like that" Sa deras manager "It'll be good for both of you, the boys fans might start liking you and your fans might start liking them too" Fortsatte han. Jag kollade skeptiskt på killarna och suckade "Okey, I'll do it!" Sa jag sen och killarna började göra high fives med varandra. Jag gillade inte själv ideén, men som deras manager sa jag skulle tjäna på det.

---

Ett långt första kapitel, hoppas ni gillar't. Kommentera gärna vad ni tycker, och sprid bloggen!

Novellen kommer handla om 17-åriga Alyssa Evans, en utav världens största tonårs stjänor inom musiken. Alyssa som också kallas för Aly eller Lyss bestämde sig redan när hon var i tre års åldern att hon någon dag skulle få jobba med musik, att få göra det hon älskar. När Alyssa fyllt 14 bestämde hon sig för att ta tag i sin karriär på riktigt och skickade ut sina inspelade covers till olika skivbolag, ett utav dem nappade och hon är nu signad till Usas främsta skivbolag. Eftersom Alyssas familj bodde i England fick dem ta sitt pick och pack och flytta till Usa. Aly får dock ett erbjudande att turnera med ett utav världens största pojkband och hela hennes värld vänd upp och ner!

 

Jag hoppas ni kommer gilla novellen, det känns mycket bättre att skriva på denna faktiskt. Jag bestämde mig också för att dialogerna ska vara på engelska eftersom, som någon också kommenterade, novellen blir mer trovärdig då. Vem utav killarna novellen kommer kretsa runt får vi se, hehe. Men jag ska försöka få upp första kapitlet någon gång den här veckan så håll utkik! 

Behöver hjälp med ännu en grej, ni skulle inte kunna kommentera lite namn förslag? Jag är nämligen urdålig på att komma på namn, och jag har inget namn åt huvudpersonen ännu. Vad ska hon heta tycker ni?

"Love birds!" Hörde vi Louis ropa retsamt från vardagsrummet och resten av killarna och Leslie skrattade. Harry tog tag i min hand och vi gick in till vardagsrummet till de andra och satte oss ner i en av sofforna tätt intill varandra. "So what do you want to do?" Frågade jag samtidigt som jag lutade mitt huvud mot Harrys axel. "We're really tired so can't we just watch a movie and do something else later?" Sa Liam och resten av killarna såg ut att hålla med, jag och Leslie tittade på varandra och nickade "Sure" Sa Leslie "What movie should we watch?" Frågade Zayn som satt med Niall vid tv bänken och kollade bland alla filmer. "Not a scary one because Nessa will get scared" Sa Harry retsamt och blinkade med ena ögat mot mig och alla andra skrattade "Shut up, I'm not scared. I just don't like blood and people jumping out from nowhere scarying eachother" Sa jag som en dålig bortförklaring "So you're scared?" Sa Louis och flinade "Maybe.." Sa jag och lipade åt honom. "What about this one then?" Sa Niall och visade upp My Sisters Keeper, en utav mina favorit filmer. Alla andra nickade och han stoppade in skivan i dvd spelaren. Harry la sin arm om mina axlar och och kysste mig på hjässan vilket fick mig att le som ett fån.

Halvvägs in i filmen och jag kände hur mina ögon vattnades, även om jag sett filmen väldigt många gånger så var det kanske inte rätt tidpunkt att se den just nu eftersom den påminde så grymt mycket om min pappa. Det hela blev för mycket och jag sprang in till toaletten och satte mig ner på golvet och lät tårarna rinna, fan vad töntig jag måste ha verkat. "Vanessa?" Hörde jag Harry säga oroligt från andra sidan dörren och en lätt knackning hördes "Vanessa, please open, what happend?" Jag är en tönt som inte kan se på en sorglig film utan att den ska påminna om min pappa, det var vad som hände. "Please open?" Hörde jag hans bädjande röst utifrån "Jag ställde mig upp och gick fram och låste upp dörren där jag möttes utav Harrys oroliga blick, när han såg att jag gråtit drog han in mig i sin famn och stängde dörren efter sig och jag kunde inte hjälpa att tårarna rann ännu mer. "Sssh, it's just a movie okey?" Sa han lugnande "It's not that" Fick jag fram och drog mig ur hans omfamning och satte mig ner på golvet och lutade mig mot vägen. "Then what is it?" Sa han och satte sig ned bredvid mig och la sin arm om mig. "Remember that time when you asked about my dad?" Sa jag och mötte hans blick "Yeah" Sa han och nickade "Well a few years ago my dad died in cancer" "I'm so sorry Nessa!" Sa han och kollade medlidande på mig och jag försökte mig på att ge honom ett leende "It's just that, it's the anniversary of his death soon and I get so emotional at that time on the year. You see, my dad was like my bestfriend. He taught me how the play the guitar and the piano, I could talk to him about everything and he always believed in me." Sa jag och kollade ner i golvet med min tårfyllda blick. "He was the one who said that I could be anything I wanted to be" Sa jag och suckade "You should have told me" Sa Harry ledsamt "Yeah right, Hi my name is Vanessa and my dad is dead" Sa jag sarkastiskt "I didn't mean it like that" Sa han lite irriterat "I know, sorry Harry" Sa jag och ångrade de jag sa, jag menade inte att låta otrevlig "It's okey, but I wan't you to be able to talk to me about things like this. Okey?" Sa han och la ett finger under min haka och lyfte upp mitt huvud så jag blev tvungen att möta hans blick och jag nickade "Good" Sa han och kysste mig lätt på munnen.

Jag ställde mig upp och kollade mig i spegeln och såg hur min mascara var utkletad i hela ansiktet "I look terrible" Suckade jag och drog fingarna under ögonen vilket fick mascaran att kletas ut ännu mer. "You don't, you always look beautiful" Sa Harry och log mot mig genom spegeln "Thanks" Sa jag och log tillbaka "I think I'll go back out to the others, if that's okey?" Sa han och kollade undrande på mig och jag nickade "Come out when you're ready" Sa han och gick ut genom dörren. Jag satte på vattenkranen och sköljde av ansiktet och torkade sedan av de för att dra på ett tunt lager mascara. Mina ögon var fortfarande röda efter allt gråtande så de blev lite svårt att dölja men jag kunde ju inte stanna inne på toan resten av dagen så jag gick ut ur badrummet och slog mig ner bredvid Harry ännu engång och mötte Leslies blick och hon mimade "Are you okey?" Till mig och jag nickade som svar och lutade huvudet mot Harrys axel ännu engång.

Killarna hade gått till final, det vill säga att jag inte hade träffat Harry på ungefär fem veckor men denna gång hade vi i alla fall både smsat och pratat med varandra antingen på skype eller bara över telefon varje kväll. Jag kunde inte neka att jag saknade honom oerhört mycket, varje gång hans namn lyste upp på min mobil blev fjärilarna i min mage som galna. Jag kunde inte längre ignorera känslan av att jag fallit för honom, killen jag lovat mig själv att absolut inte bli kär i var nu den jag tänkte på dygnet runt. Harry och jag hade bestämt att jag och Leslie skulle komma och kolla när killarna uppträde i finalen, mamma hade gått med på att jag fick åka på engång. Det var nämligen så att dagen som pappa dog på närmade sig och mamma visste hur ledsen jag blev just de dagarna så hon tyckte det verkade som en bra ide för mig att komma bort och få tankarna på annat. Jag kunde inte göra något än att hålla med, jag brukade ändå alltid ta ledigt dessa dagar eftersom det blev för jobbigt att gå till skolan och inte kunna tänka på annat än hur det hade varit om pappa varit här nu.

Jag väcktes hur mina tankar av Leslie som knäppte med fingrarna framför mina ögon och ropade mitt namn i massa konstiga tonlägen, vilket fick mig att skratta eftersom det lät sjukt kul. "What?" Skrattade jag fram "Were you thinking about Harlod?" Sa hon retsamt "Maybe" Sa jag och lipade åt henne "Nessa?" "Yeah?" "You know we have ended now right? Or are you going to sit here all day?" Sa Les och skrattade åt mig. Jag hade varit så djupt försjunken i mina tankar att jag inte ens märkt att skolklockan ringt. Jag ställde mig upp och vi gick ut från skolan och hoppade in i Leslies bil för att åka in tills stan och köpa någon outfit som vi kunde ha på oss under finalen på fredag. 

Torsdags morgonen hade närmat sig snabbare än trott och jag och Leslie satt nu på tåget påväg mot London och jag var återigen djupt försjunken i mina egna tankar. Det gick inte att låta bli att tänka på pappa hur mycket jag än försökte, Les hade också försökt med allt hon kunde bland annat att göra allmänt konstiga saker för att få mig att skratta men det hjälpte bara för stunden. Tåget stannade och vi skulle gå av, vi tog våra väskor som var överdrivet fulla med kläder som skulle räcka i säkert en månad när vi egentligen bara skulle vara där tills söndag eftermiddag. Vi vinkade in en taxi och började åka mot hotellet, tanken var först att killarna skulle möt oss vid tågstationen men fick förhinder eftersom dem var tvunga att ha ett genrep. Vi gick in i reseptionen på hotellet och tog hissen upp till vårat rum. Mamma hade insisterat på att betala hotellrummet och all roomservice vi beställde och det slutade med att hon bokade ett rum på Londons finaste hotell och att vi fick det finaste rummet. 

"Woow, I love your mum!" Sa Leslie när vi kollat runt i hotellrummet "Yupp, she's pretty amazing!" Sa jag och skrattade åt Les "So what do you want to do, we can't sit here the whole day?" Sa hon och kollade undrande på mig "The boys will be here in two hours so can't we just watch a movie until they show up?" "Sounds great to me! You order roomservice and I pic a movie." Sa hon och jag nickade som svar och gick och ringde roomservice som Les sagt. Efter cirka fem minuter kom en kille upp med en vagn fullpropad med godis, chip, glas och min favorit. Choklad doppade jordgubbar, det finns inget godare än det enligt mig. "What movie did you pick?" Frågade jag Les när jag kom in i vardagsrummet med allt gott "A typical girl movie, The Notebook" "No way, my favorite movie!" Sa jag och slängde mig ner i soffa "Chocolate dipped strawberries!" Sa Les och och tröck in en i munnen "We're not normal!" Sa jag och skrattade "Nope!" Sa Les med munnen full med godis. 

Filmen var sluta och jag och Les plockade undan allt som stog på soffbrodet så det skulle se lite fräscht ut när killarna kom. "I have never eaten that much candy in my whole life!" Sa Leslie och slängde sig ner på soffan och stönade "Next time maybe you should take it easy with the candy" Sa jag och skrattade åt Leslie och hon började strax där på också att skratta. Vi avbröts av att det knackade på dörren och jag gav en blick till Les som sa något i stil med 'Dem är här!' och vi båda sprang till dörren och öppnade. Mycket riktigt stog de fem stycken snygga killar utanför våran dörr jag kramade om alla killarna och till sist Harry. Han kramade om mig hårt och länge och kysste mig passionerat "You have no idea how much I've missed you" Sa han och kollade mig djupt in i ögonen "I do actually" Sa jag och skrattade och han skakade på huvudet och flinade innan han återigen tryckte sina perfekta läppar mot mina.

---

Kom igen nu, kommentera och säg vad ni tycker om novellen än så länge! :)

Skolklockan ringde och jag slutade för dagen, jag och Les hade bestämt att träffas inne i stan eftersom hon slutade tidigare än mig och just nu behövde jag ringa Harry. Jag ställde mig upp från skolbänken och skyndade mig ut ur klassrummet till mitt skåp för att ta ut min väska och sedan gå ut ur skolbyggnaden. Jag satte mig ner på en bänk inte så långt ifrån skolansområde och knappade in Harrys nummer på mobilen och ringde. Signalerna gick men jag fick inget svar, han kanske var upptagen vad vet jag? Telefon svararen gick igång och jag la på men en suck, tänk om han blivit sur för att jag varken svarade eller ringde upp honom igår. Jag ringde honom ytterliggare två gånger till men jag fick fortfarande inget svar, så jag bestämde mig för att gå till busshållsplatsen för att åka och möta Leslie.

"He didin't answer?" Jag och Leslie stog inne på Victoria Secrets och kikade runt bland alla kläder, jag var inte riktigt på shopping humör just nu men Les gjorde allt för att muntra upp mig. "No" Sa jag med en suck "How many times did you call?" "I think, two or three times" "Nessa don't worry, he's probably just busy" Sa hon och kollade medlidande på mig "I know that's what I thought to, but what if he's mad at me Les?" "I don't think so, call him again when you get home. I'm sure he'll answer, don't worry" Les visste alltid vad hon skulle både säga och göra för att få mig må bättre och på andra tankar. Vi gick runt i ytterligare två timmar innan vi bestämde oss för att åka hem.

Harry's perspektiv:

Jag klev innanför dörren och omslöts utav värmen, hösten hade börjat närma sig vilket innebar att det var riktigt kyligt ute nu. Något jag inte riktigt var van vid eftersom det var varmt året runt i LA. Jag drog av mig skorna som hade blivit genom blöta på vägen hem eftersom det regnade rätt ordentligt och gick in till köket där mamma och mina systrar satt ner och åt. "Hi sweetie, where have you been?" Sa mamma och log mot mig "At Harrys house with him, Leslie and Jake." Sa jag samtidigt som jag satte mig ner på en utav stolarna och började lassa upp mat på tallriken. "That guy you're dating?" Frågade mamma och log stolt mot mig "Mum.." "Are you dating someone and you have not told me about it?" Sa Ash och putade med underläppen "When do we get to meet him?" Frågade mamma "Well he's going to London today so you'll have to wait a couple of weeks.." Sa jag lite besviket "London? Does he live there?" Frågade Ash och kollade undrande på mig "No he lives just a few houses away from us, but you know what X Factor is right?" "Yeah, you're watching it every friday" Sa Michelle som nu också deltog i konversationen "Yupp, and that's the reason." "Do you mean his in X Factor?" Halv skrek Ash "You know One Direction?" Frågade jag och hon nickade "That's the Harry I'm dating" "No way?" Sa Ash och log som ett fån "You have to introduce me to his friends, they're so hot!" "I have only meet them once" "That doesn't matter" Sa hon och jag skrattade och fortsatte äta.

När jag ätit upp maten gick jag upp på mitt rum och satte mig vid datorn samt loggade in på twitter, jag märkte att det inte bara var Harry som följde mig nu utan resten av killarna också. Jag kollade mina mentions och såg hur massa undrade om Harry och jag dejtade, men hur hade dem fått reda på de? Jag gick in på trends och fick mig en smärre chock "Harry And Vanessa Longoria" trendade och en bild av mig och Harry fanns med i nästan varenda tweet. Det här var inte bra, inte bra alls. Alla i min skola skulle nu få reda på att jag var Eva Longorias dotter, fan. Detta fick inte hända! Jag suckade högt och stängde igen datan och bestämde mig för att ta en dusch.

När jag kom ut ur duschen hade jag massa missade samtal på mobilen, 4 stycken från Harry och 8 stycken från Leslie. Jag drog på mig ett par mjukis byxor samt en lite för stor t-shirt och ringde först upp Leslie. "Why haven't you answered?!" Skrek och direkt när hon svara "I was in the shower, sorry" Sa jag och la mig ner i sängen "Have you seen the trend on twitter?" Sa hon nu något lugnare "Yeah.." Sa jag osäkert "Have you talked to Harry about it?" "No, he had called me about four times but I called you first" "But now you need to tell me, what did you and Harry do when Jake and I left?" "He told me what you whispered" Sa jag och hon skrattade nervöst "I was just trying to help" I know you were" "Sooo, did he kiss you?" Sa hon entusiastiskt "He did" Svarade jag glatt och hon började skrika "Ohmygood!" Vi fortsatte prata lite innan vi la på och jag bestämde mig för att ringa Harry imorgon efter skolan istället eftersom klockan var runt 11 och jag var riktigt trött och skulle upp tidigt imorgon.

---

Kort kapitel jag vet, men jag måste plugga men jag kände mig ändå tvungen att ge er ett kapitel. Hoppas ni gillar't!

När vi kom fram till Harrys hus öppnade han dörren med ett leende på läpparna. "Hello girls" Sa han och kramade om Leslie och sedan mig. Han lade sin hand om min midja och vi gick in till vardagsrummet där Jake satt. Jag och Leslie gav Jake en varsin kram och vi slog oss ned i soffan "So what do you want to do?" Frågade Harry och mötte min blick "Can´t we just watch a movie?" Sa Jake "Sure, which one?" Fortsatte Harry "A scary one?" Harry nickade och gick fram till tevebänken och drog fram en film "Scream 4?" Sa han och kollade frågandes på resten av oss. Åh nej jag hatade skräckfilmer, speciellt Scream filmerna. Jag log lite ansträngande mot Harry och svalde hårt. "I love Scream!" Utbrast Jake och Leslie i mun på varandra. Jaha, då får väll jag sitta och blunda hela filmen. Harry stoppade in filmen i dvd-spelaren och slog sig ned bredvid mig, väldigt nära. Inte direkt för att jag hade något emot eftersom det nog skulle beövas någon som kramade om mig när jag blev rädd. Filmen drog i gång och det var direkt någon som blev mördad, Harry märkte nog att jag blev rädd med tanke på att han lade sin arm om mig och drog in mig i sin famn. "Are you scared?" Viskade han i mitt öra vilket fick mig att rysa till lite lätt. "Was it that obvious?" viskade jag tillbaks och kollade upp mot honom. Han flinade och nickade till svars och jag lutade mitt huvud mot hans axel. 

Filmen led mot sitt slut och jag kollade bort mot Leslie och Jake som satt och viskade om något i den andra soffan. Strax därpå ställde sig båda upp ur soffan och kollade lurigt på varandra "Well me and Les have to go now" Sa Jake och flinade "Where?" Sa jag och kollade konstigt på Leslie som blinkade med ena ögat mot mig, åh nej vad hade dem i kikarn nu då. "That´s a secret" Svarade Jake och gick fram till Harry "It was great seeing you mate, good luck now!" Sa han och dem kramade om varandra. Därefter gick Leslie fram till Harry och gav honom en kram och viskade något som jag inte kunde höra. "Bye" Sa Les och Jake och fortsatte ut genom dörren. "Well that was weird" Sa Harry och kliade sig i nacken jag skrattade och ryckte på axlarna "Yeah, they are weird. But what did Leslie say to you?" Sa jag och kollade undrande på honom. "Nothing important" Sa han och började gå mot köket "Are you hungry?" fortsatte han och öppnade kylskåpet. "Don´t try to change the subject, just tell me what she said" Sa jag och satte mig på en utav köksstolarna. "Okey, okey" Sa han och skrattade. "She said 'make sure to give her a goodbye she won´t forget'." "Okey.." Sa jag och kollade ner när jag kände hur en rodnad spreds i mitt ansikte. "Are you blushing?" "No I´m just.. maybe." Sa jag och  kollade upp. "Harry I´m going..." En tjej med brunt mörkt hår kom inrusandes till köket "Oh hi I´m Gemma, Harrys sister" Sa hon och räckte fram handen "Vanessa" Svarade jag och skakade om hennes hand. "So this is the girl you´ve been talking about Harold?" Sa Gemma och skrattade "Gemma, please." "No worries, I was just leaving. But you were right, she´s gorgeous" Sa hon och försvann ut ur huset. "You´ve been talking about me?" Sa jag och la mitt huvud på sne och kollade på Harry som nu stog och pillade på mobilen. "Well my mum and Gemma wanted to know who I went out on a date with, and you know.." Sa han och ryckte på axlarna och jag skrattade. Min mobil plingade till och jag hade fått ett nytt sms från mamma: "Time to come home now, the dinner is ready in a few minutes."
"I´m sorry Styles but I have to go" Sa jag och ställde mig upp "Already?" Sa han och kollade ledsamt på mig. Jag nickade och vi gick ut till hallen. 

Jag satte på mig skorna och ställde mig upp och Harry drog in mig i en kram. "I will miss you" sa han lågt i mitt öra "I will miss you to." Sa jag och suckade besviket. "But this time I swear to text and call you every day" Sa han och kollade nu in i mina ögon "Promise?" "Promise" Sa han och jag log. Nu hände det igen våra ansikten närmade sig varandra, men den här gången fanns det inget som kunde störa oss. Våra läppar nuddade varandra och fjärilarna i min mage blev helt galna. Hur skulle jag nu klara mig utan honom i möjligtvis fem veckor till, om dem nu kom till final?  Vi avslutade kyssen och Harry kollade in i mina ögon och log "You have no idea about how long I´ve wanted to do that" "I kind of do actually" Sa jag och skrattade. "I guess this is goodbye then.." Sa jag och kollade ner i golvet "Hey, I´ll see you soon okey?" Sa han och la ett finger under mina haka så jag blev tvungen att kolla på honom. "Okey" "Good, and who knows maybe you can come visit me and the boys?" "I´d love to,but I really have to go know Harry." Sa jag besviket "Bye Nessa" Sa han och kysste mig lätt på munnen. "Bye" Sa jag och gick ut genom dörren.

Vi avbröts av att min mobil ringde och jag tog upp den från matbordet som vi satt vid "It´s him" Sa jag och log "Who?" Sa Leslie frågandes "Harry" "Ohh" Sa hon och jag började skratta åt hur korkad hon kunde vara ibland. "Nessa" "Yeah?" "Aren´t you going to answer?" "Oh, yeah" Sa jag och tryckte på svara. "Heey Harry!" "Hi, what´s up?" "Not much,just sitting here talking to Leslie. And you?" "I´m with Jake, do you guys want to meet us? I´m going home tonight and I want to say goodbye to you before I leave" "Yeah, sure" "Great come to my house whenever you want" "Okey, bye!" Jag kollade på Les som såg ut att dö av nyfikenhet vilken sekund som helst. "What did he say?" "He was with Jake, and they were wondering if we wanted to come over" "I hope you said yes." "Ofcourse I did" Sa jag och skrattade. "Good then let´s go!" Sa hon och drog upp mig ur stolen.

---

Ni är helt underbara, jag hade 56 läsare igår och 131 sidovisningar. Jag hoppas alla ni nya läsare stannar kvar och gillar allt jag skriver. Kram

Så fort Harry gått sprang jag upp till övervåningen för att ta mig en dusch,det var två timmar kvar tills Harry skulle hämta upp mig alltså gott om tid för mig att göra mig i ordning på. När jag kommit ut ur duschen virade jag handduken runt mig och gick in i min WIC för att välja kläder, det fick bli ett par svartblommiga short och en svart lite pösig tröja plus lite accessoarer. Jag drog på mig kläderna och borstade igenom håret, det jag älskade mest med mitt hår var att det var naturligt lockigt och låg alltid som jag ville. Jag kollade på klockan och den visade kvart i sex, perfekt! Jag bestämde mig för att ringa Leslie och berätta om att Harry bjudit ut mig, hon var ju trots allt min bästavän. Signalerna gick och efter några sekunder svarade hon äntligen "Neeeesssaaa, what´s up?" "Well, I´m going on a date with Harry in fifteen minutes" "Wait wait, you´re what?" Halvskrek hon i telefonen samtidigt som det plingade på dörren "He´s here now so I got to go" "You young lady are calling me right after, okey?" "Hahah, okey. Bye Les!" Sa jag och la på och skyndade mig ner för trappen och öppnade dörren. "Hi beautiful" Sa Harry och drog in mig i sin famn samt gav mig en lätt puss på kinden "Hello there" Sa jag och log, han var riktigt snygg i skjortan han hade på sig. "So where are we going" Frågade jag honom när vi börjat gå mot bilen "Like I said, you´ll se" Sa han och öppnade bildörren åt mig och jag satte mig i bilen. 

Harry saktade in framför vad som såg ut att vara en överlyxig resturang bara någon meter från stranden. Han hoppade ur bilen och sprang över till min sida för att öppna dörren åt mig, och helt ärligt var han den första killen jag dejtat som gjort något sådant. När vi kom in på resturangen visade kyparen oss till ett bord precis bredvid ett fönster med en utsikt över vattnet, riktigt vackert enligt mig. Harry drog ut stolen åt mig och jag satte mig ner. "You know, you´re actually the first guy I´ve dated that opens doors and pulls out chairs to me." "Really?" Sa han och slog sig ned på stolen mittemot mig. "Really" "Well, I´m trying to make a good impression to make you like me. And a real gentleman always pulls out the chair or open doors for a girl." Jag log och mötte hans blick " You´ve succeeded." Vi beställde in maten och började äta så fort kyparen kom in med den.

"So tell me something about your self" Sa Harry och tittade in i mina ögon "What do you want to know?" "Everything" "Well uhm, as you know I was borned in Usa, I love music and I love to sing, I can play the guitar and the piano. I moved here with my mum and my two sister Ashley and Michelle to get away from all the stress in La. And yeah, that´s pretty much it." Sa jag och röck på axlarna "You have to sing for me sometime" Sa Harry och log "Forget it, I hate to sing infront of people!" "Sometime have to be the first" Sa han och log "But what about your dad?" Fortsatte han. En fråga jag inte riktigt var beredd på, jag brukade aldrig prata om min pappa eftersom det var ett väldigt känsligt ämne för mig. "You don´t have to tell me if you don´t want to" Sa han och gav mig en tröstande blick, jag ville berätta för honom men inte nu. "I´m going to tell you, sometime" Sa jag och försökte mig på ett leende "Whenever you feel ready".

"Do you want to take a walk on the beach?" Sa Harry och nickade ut mot stranden som låg utanför fönstret. "Sure" Harry vinkade in kyparen och betalade maten och vi gick ut genom dörren och ut mot stranden. Man kunde nästan tro att allt detta var taget som ur en film, solnedgången som gav ifrån sig ett oranget sken och jag och Harry gåendes hand i hand längs med stranden. Plötsligt stannade Harry upp och drog in mig i hans famn "Have I told you how beautiful you are?" Sa han vilket fick mina kinder att blossa upp "Nope" Sa jag och log "Well you´re extremly beautiful" Sa han och log "Thank you Styles, you´re kind of handsome you to" Sa jag och skrattade. Jag såg hur han började le och hans riktigt söta smilgropar syntes. Vi stog bara där och kollade in i varandras ögon och jag märkte hur våra ansikten sakta men säkert närmade sig varandra. Våra läppar var bara någon millimeter ifrån varandra när vi hörde ett knäppande ljud bredvid oss. "Shit, the paparazzi!" Sa Harry och tog tag i min hand och vi sprang i väg mot bilen. Han startade bilen och vi började åka "I´m so sorry about that" Sa han och lät upprörd "Don´t be, you can´t controll the paparazzi. They can just show up when you least expect them" "Yeah, they´re really annoying" "But atleast I have had a good time with you tonight" Även om han inte tittade på mig utan var fullt koncentrerad på vägen kunde jag sa hur han log "Me to" sa han och la sin ena hand över min.

---

Förlåt för den urusla uppdateringen, men jag har haft prao och kommit hem sent alla dagarn och nu har det ju varit valborg osv. så jag har varit rätt upptagen men jag lovar att förbättra mig! Hoppas ni gillade kapitlet förresten, kommentera eller skriv i chatboxen till vänster och säg vad ni tycker! Kram

Det hade nu gått ungefär fem veckor sedan Harry åkt. Ja, jag hade räknat och sett alla avsnitt. För varje gång jag såg honom och killarna uppträda saknade jag honom mer och mer, något jag hatade mig själv för. Han hade fortfarande inte hört av sig och jag hade försökt att ignorera saknaden så mycket som möjligt. Enligt Jake skulle Harry komma hem idag för att hälsa på sin familj under två dagar, Jake hade frågat om jag ville vara med honom när han träffade Harry men det var inget jag hade lust med. Jag var djupt sårad och jag hade inga planer på att prata med honom igen och det hoppades jag att han själv insåg. Den enda som visste om hur mycket jag saknade Harry var Leslie, hon försökte varje dag få mig att tänka på annat. Jag var riktigt glad att jag träffat Les hon kunde veta hur jag mådde utan att fråga, och hon visste exakt hur jag skulle muntras upp. Min mobil plingade till och jag hade fått ett nytt sms av Jake "Harry´s home now, are you sure you don´t want to meet us? He has missed you." Pffh skitsnack, hade han saknat mig hade han åtminstonde hört av sig. "Believe me, I´ll be fine. But thanks for asking." Skrev jag som svar och skickade. 

Harry´s perspektiv:
"She doesn´t want to meet us" Sa Jake och visade upp smset som Vanessa skickat till honom. Jag förstod inte vad som var fel, enligt Jake hade hon varit små sur ända sedan hon fick reda på att jag skulle komma hem. "Do you know where she lives?" "Yeah, just three houses away from you" "In the big white house?" Han nickade som svar och jag tog ner mig jacka från kroken och gick ut genom dörren och hörde hur Jake ropade "Where are you going?" efter mig. Jag svarade honom inte utan började gå mot Vanessas hus. Jag måste få veta varför hon var sur på mig och det här verkade vara det enda sättet. Jag gillade henne och känslan av att hon faktiskt kunde vara sur på mig fick mig att få skuldkänslor. Jag kom fram till Vanessas hus jag drog ett djupt andetag och tröck på ringklockan.

Vanessa´s perspektiv:
Det ringde på dörren och sprang för att öppna, jag fick dock en smärre chock när jag öppnade dörren och möttes utav Harrys klar gröna ögon. "What are you doing here?" Frågade jag och suckade "Why didn´t you want to meet me and Jake?" Åhh, att killar skulle vara så korkade ibland "Maybe I didn´t fell like it.." Sa jag och skulle precis stänga dörren men stoppades av att Harry stoppade in foten i springan. "Come on, I can tell that you´re mad at me. Why?" Jag stönade högt och gav honom en irriterad blick "Are you really that stupid? We allmost kissed at Jakes party and then suddenly you left without telling me anything about it, and you didn´t even say goodbye or sent me a simple text. Who does that?" Sa jag och kände hur ilskan nästan kokade i mig "I´m sorry okey, I lost my phone so I couldn´t text you or anything and I´m sorry that I didn´t say goobye but I thought that you didn´t like me since you ran away when I tried to kiss you and I feelt like an idiot." Jag kunde både se och höra ångesten i hans röst, hans lockiga hår hade blivit lätt ruffsigt utav vinden och hans kinder rosiga utav kylan något som gjorde att han såg sötare ut än vanligt. "I seriously don´t know what to answer on that, I do like you Harry. I just got chocked when you tried to kiss me, I didn´t mean to run away like that" Han stod med händerna i fickorna och stirrade ner i marken "I´d like to give it a chance though" "Give what a chance?" Sa han och mötte min blick "You and I" Ett leende spred sig över hans ansikte och han drog in mig i en kram "I´m sorry Nessa, I really like you. I didn´t mean to hurt you like this" "It´s okey Harry" Sa jag och andades in hans doft "Let me make it up to you by taking you on a date?" Sa han och kollade frågandes på mig. "Sure" "Great I´ll pick you up at six" Sa han och släppte taget om mig och började gå "Where are we going?" ropade jag efter honom "You´ll see" Sa han och fortsatte gå. Det här kanske skulle funka ändå.

In kom fyra stycken grymt söta killar som hoppade på Harry. Dem började snacka om allt möjligt innan jag harklade mig ganska högt som ett tecken på att jag satt bredvid dem. "Oh sorry, boys this is Vanessa" Sa Harry och pekade på mig "Hi" Sa jag och log "Your girlfriend Harold?" Sa den ena brunhåriga killen "Shut up" Sa Harry och slog till killen på axeln "This is Zayn.." Fortsatte Harry och pekade på en snygg brun nästan svarthårig kille "This is Niall" Sa han och pekade på den blonda söta killen "And this is Liam and Louis" Sa han och pekade på dem två brunhåriga killarna. Killarna gick ut till vardagsrummet för att dansa medans jag och Harry stannade kvar i köket. "So how do you know them? I mean I haven´t seen them in our school? Sa jag och möte Harrys blick "From X Factor, we were put in a group" Svarade han och log "That´s cool, do you have a band name yet?" "One Direction" Sa han stolt "Who came up with the name, it´s really good?" "I did actually, it´s better than Nialls suggestion atleast." Sa han och skrattade "What was his suggestion then?" "Niall and the potatoes" Sa han och vi båda började skratta. 

Nästa morgon vaknade jag upp med en grym huvudvärk, jag hade lovat mig själv att inte dricka så mycket men det gick ju som det gick. Min mobil började ringa och Leslies namn lös upp min skärm "Riiissse aaannd shiiineee!" Skrek hon i mitt öra "What time is it?" Frågade jag och gnuggade handen mot mitt dunkande huvud "Time enough for you to get up" sa hon och skrattade "Didn´t you drink anything last night?" "Nope, or a little bit but not as much as you" "You should´ve stoped me" "Well, you´re kind of funny when you´re drunk" Sa hon och skrattade "Oh no, what did I do?" "You don´t want to know! But just so you know, I´m at your house in five minutes I´ve brought pizza" "You´re an angel Les" "I know, see you in five!" sa hon och la på. Jag gick upp ur sängen och kläde på mig samt tog en huvudvärks tablett, det ringde på dörren och in kom Leslie. "Pizza delivery!" Ropade hon och jag sprang ner för trappan och skrattade åt henne.

Vi gick in i köket där jag hittade en lapp från mamma som sa att hon och mina systrar åkt i väg och shoppat lite. "You and Harry were all over eachother last night" Sa hon och tog en tugga från sin pizza bit. "What do you mean, did we kiss?!" Sa jag oroligt "No nothing like that, more like.. Uhmm you know flirting with eachother." Sa hon tveksamt "Well, we allmost kissed.." "You did what?!!" Halvskrek hon vilket fick mitt huvud att göra ännu ondare "Calm down, I said allmost. I told him that I needed som air and ran out before anything happend." "I swear that he has a crush on you" Sa hon och jag ryckte på axlarna "To bad that he´s leaving today" Fortsatte hon "He´s what?" Sa jag och tittade chockat på Leslie som tog ännu en tugga av sin pizza "He didnt´tell you? He´s leaving for X Factor today. I thought you would be the first one that he would say goodbye to" Sa hon och mötte min besvikna blick "Apparently not" Sa jag och suckade.

Jag kunde inte låta bli att känna mig en gnutta besviken, Harry och jag var trots allt väldigt bra kompisar kanske mer därtill om han inte varit tvungen att åka till London för X Factor. Jag och Leslie bestämde oss för att ha en tjejkväll hemma hos mig för att kolla på när killarna skulle uppträda. Dagarna gick och jag hade fortfarande inte hört något från Harry inte ens ett litet sms. Jag och Les satt hemma hos mig i vardagsrummet uppladdat med en hel del godis, popcorn och läsk. "Have you ever heard Harry sing?" Frågade jag Leslie "A few times, he´s really good" Jag nickade som svar och det var nu killarnas tur att gå upp på scen. Jag såg Harry och jag kände hur det pirrade till i magen, jag hatade att jag faktiskt hade börjat gilla killen och sen bara drar han utan att ens säga hejdå. Han hade sårat mig men det hindrade mig inte från att tänka på honom dygnet runt. Liam tog den första tonen ur låten och en rysning spred sig i min kropp, dem va ryskigt bra! Både jag och Les satt med munnarna halvöppna "Ohmygod!" Sa Leslie "They were so good" fortsatte jag Leslies mening. Jag bestämde mig för att skicka iväg ett sms till Harry för att berätta hur duktiga dem var, men inget svar. Han kanske var upptagen och skulle svara senare, tänkte jag för mig själv. Men inte ens när jag och Les skulle gå och lägga oss hade jag fått ett svar, jag visste att han var en player. Men jag hade inte förväntat mig något sånt här.